Från liberal nationalism till internet-trollande

De ideal och värderingar som jag uttryckte i början av denna bloggs historia var enligt min mening balanserade. Det fanns en röd tråd av klassiskt liberala ideal, som man kanske kan kalla dem. Vad jag menar är att jag tog parti för den lilla, europeiska människan med stora drömmar. Den som tycker att den positionen är helt fel och galen, måste hata varje cell av det moderna samhället. Och det gör bara en galning. Utan allt större frihet för individen att skapa sin egen lycka, så hade Europa aldrig rest sig ur Medeltidens kaos. Jag var positiv till en hel del marknadsliberala idéer, yttrandefrihet och allas lika rätt att slippa våld. Det enda som nyliberalerna tyckte illa om var min kritik av stor invandring. Jag ansåg och anser fortfarande att den stora invandringen från Västasien och Nordafrika har skapat en svårlöst segregation i det svenska samhället - och att detta inte gynnar någon som lever här, vare sig invandrare eller infödda. I Sverige har det blivit så legitimt att mobba kritiker av invandringen och kalla dem alla möjliga fula ord, så jag blev mobbad från alla etablerade vinklar: Nyliberalerna hatade mig för att jag var kritisk till stor invandring, socialisterna hatade mig också för det. Och de flesta av de "politiskt inkorrekta" hatade mig för att jag var liberal. Antisemiterna hatade mig dessutom för att jag har judisk släkt. Ärligt talat blev detta för mycket för mig. Jag var inte stark nog att hantera pressen. Jag började retas och fåna mig på nätet. Istället för att framhärda med min position, så överdrev jag den och speglade de skällsord som användes om mig. Jag började tala om "det vita folket" och förde komplicerade religiösa och rasbiologiska resonemang - allt för att retas! Detta ångrar jag. Men mobbarna led knappast av mitt trams. Till mobben räknar jag även tidskriften Expo, som listade min blogg som en av Sveriges mest islamofoba, för att jag kallade den muslimska befolkningen "en krutdurk" tidigt i bloggens historia. Vad jag menade är att hela den mångkulturella situationen skapar press och spänning inom alla läger. Och det står jag fast vid. Hur vi löser detta problem är jag numera mer öppen för att diskutera än jag var när jag startade bloggen. Men jag har inget intresse för nätdebatter längre.